Jag är nog ganska normal..

Igår på kanal 5, var det en dokumentär som hette "Gift med Eiffeltornet" Ni som inte såg den missa nått.. Det handla om människor som blir kära i föremål..Kan säga att jag kände mig ypperligt normal när jag såg en av tjejerna ligga brevid och under nån typ av åkattraktion och var fullsmetad av olja i hela fejan, sa olika kärleksförklaringar och smekte muttrarna. En tjej var kär i ett staket, en i Golden Gatebron i San Fransisco, en i Berlinmuren. Sen kom det ju fram mer och mer att tjejerna varit med om mycket olika traumatiska upplevelser i livet som gjorde att de blev kära i föremålen. Ett exempel var att föremål sårar inte, det gör människor. Vilket är jävligt prutt-sant! MEN jag kan ändå inte låta bli att bli faschinerad av hur man utvecklar kärlek till ett föremål. Att faktiskt känna att man älskar sitt ninjasvärd till döden. Eller känna åtrå till en postlåda. Eller börjar känna sig förälskad i Höga Kustenbron. Det är för mig totalt främmande och för i princip alla på denna jord eftersom det var endast 40 st i världen som är objektumsexuella. Så om det finns nån som läser min blogg och är kär i taxistolpar, kattlådor, reklampelare etc etc, så hör gärna av Er.. För Er skulle jag väldigt gärna ha ett snack med..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0