AbsolutMiffo

vad trött jag kommer att vara i morgon eller om ett par timmar rättare sagt när jag ska upp. Kom hem för en liten stund sen och är uppe varv som fan. Tjihoo..

Mamma fick inte komma hem idag heller och blir antagligen kvar över helgen. De kommer inte att släppa henne så länge hon har ont. Ska åka upp till henne i morgon och checka läget. Hon lät ganska pigg när jag prata med henne i kväll. Hon lät bra mycket sämre i förmiddags när jag prata med henne då. Då kunde hon inte ens ta sig ner till huvudentrén och Pressbyrån. De skulle spruta in kontrastvätska under kvällen och sen röntga hennes skelett för att se om det kunde hitta nått.

Jag kan inte annat än bara hålla tummarna att det är nått som inte har cancer att göra. Men det får jag reda på i morgon. Önskar bara att jag inte var tvungen att åka upp själv, det hade känts bättre om mina brorsor kunde vara med. Men men jag fixar det ändå, eller jag har ju inget val. :-) Att ta cancerbesked själv igen kommer att kännas tungt som fan.

Det är så mycket tankar i mitt huvud, ständig oro, äcklig illamående när jag tänker på mat (DET är mycket ovanligt då jag brukar reagera med att äta precis hela tiden och typ gå upp 16 kilo på en kvart.) och hela tiden nån slags inre stress att allt det jag egentligen måste göra görs inte. *förnekelse* Ungefär som om sakerna löser sig av sig själva. Och det är inte lite saker jag måste göra heller.. Gaaaargh!

Måste hitta nått att fokusera på så i alla fall lite av tankarna och funderingarna släpper om det bara gäller för en kvart eller en halvtimme. Supa ner mig så totalt att jag utvecklar alkoholförgiftning i helgen, röka på så jag är hög i fjorton dagar eller knulla konstant i en vecka i sträck. Hmm.. Sen finns det ju förstås rumsrenare alternativ att förskingra tankarna med..

Adios..