Jaha..
..vaken och totalt rastlös.. Tjihoo.. Lööövley! Vad finns det att göra för att skingra tankarna vid den här tiden en torsdagsmorgon liksom?
Mamma har åkt in på sjukhus igen, tror att det typ kan vara därför jag inte kan sova. *insiktsfull* Hon lät ju inte alltför pigg när jag prata med henne och det gör mig jävla orolig. Och ingen läkare har jag fått tag i heller för att fråga hur stora oddsen är att cancern sprider sig TROTS cellgiftsbehandling. Tycker det vore jävligt suspekt om det skulle vara nått sånt. Hon har haft ont i ljumskarna ett tag och under natten hade ena foten svullnat upp. Oavsett hur mycket vi har tjatat på henne så har hon bara sonika vägrat prata med nån läkare. Snacka om envis. Eller totalt jätterädd. Det räcker med KOL & lungcancer man behöver inte mer börda än så. Är ganska hundra på att jag också hade undvikit läkare in i det sista, livrädd för svaret. Hon skulle till sjukhuset idag för att ta rutinprover och de ville ha kvar henne där i alla fall under natten. Och det var tur att de tog inne henne för annars hade jag egenhändigt kört in henne i kväll. Hon har ju morfinplåster, ganska starka såna, och inte ens de har hjälpt nu under tiden hon haft ont.
Sen kan jag inte låta bli att undra om det var nått allvarligt de upptäckte för vi kom överens om att hon skulle höra av sig till nån av oss och sen skulle den i sin tur prata med oss andra. Men ingen har ringt mig, jag har jobbat och jag VET hur hon funkar. "Ring inte och stör henne på jobbet, det kan vi ta i morgon".. Och hennes mobil var avstängd när jag ringde på rasten och resterande gäng fick jag inte tag på.
Sååå det blir en funderingarnas natt i natt.. (igen)..
Adios..
Mamma har åkt in på sjukhus igen, tror att det typ kan vara därför jag inte kan sova. *insiktsfull* Hon lät ju inte alltför pigg när jag prata med henne och det gör mig jävla orolig. Och ingen läkare har jag fått tag i heller för att fråga hur stora oddsen är att cancern sprider sig TROTS cellgiftsbehandling. Tycker det vore jävligt suspekt om det skulle vara nått sånt. Hon har haft ont i ljumskarna ett tag och under natten hade ena foten svullnat upp. Oavsett hur mycket vi har tjatat på henne så har hon bara sonika vägrat prata med nån läkare. Snacka om envis. Eller totalt jätterädd. Det räcker med KOL & lungcancer man behöver inte mer börda än så. Är ganska hundra på att jag också hade undvikit läkare in i det sista, livrädd för svaret. Hon skulle till sjukhuset idag för att ta rutinprover och de ville ha kvar henne där i alla fall under natten. Och det var tur att de tog inne henne för annars hade jag egenhändigt kört in henne i kväll. Hon har ju morfinplåster, ganska starka såna, och inte ens de har hjälpt nu under tiden hon haft ont.
Sen kan jag inte låta bli att undra om det var nått allvarligt de upptäckte för vi kom överens om att hon skulle höra av sig till nån av oss och sen skulle den i sin tur prata med oss andra. Men ingen har ringt mig, jag har jobbat och jag VET hur hon funkar. "Ring inte och stör henne på jobbet, det kan vi ta i morgon".. Och hennes mobil var avstängd när jag ringde på rasten och resterande gäng fick jag inte tag på.
Sååå det blir en funderingarnas natt i natt.. (igen)..
Adios..
Kommentarer
Trackback
