Har läst igenom min..
..egen blogg & nu sitter jag här med blandade känslor. Lite svårt att förklara men jag ska göra ett försök. :-)
Jag vet ju vilka känslor jag hade när jag skrev vissa av inläggen. Och när jag läste dom nu så fick jag samma känsla i kroppen som jag hade DÅ när jag skrev inlägget. Och jag har gråtit över vissa av inläggen precis som då.
Ex: mammas kämpande mot cancern, mitt hopp & min förtvivlan angående henne. Och som vi alla vet så blev det inget lyckligt slut. Saknar henne så in i helvete mycket, det känns så jävla tomt. Inte ha nån som ringer tidigt på morgonen för att höra om jag kom hem ordentligt när jag jobbat sent. Eller bara nån som ringer till mig och säger att jag BARA måste sätta på den eller den tv-kanalen. Eller bara att ha en mamma.. När hon levde kändes det inte heller lika hårt att inte ha en pappa men nu har jag inte nån förälder alls.
Eller perioden i somras när jag mådde så jävla dåligt och önskade att allt vore så satans annorlunda, mina tankar som bara vägrade att ta paus. Även när jag söp till, till en medvetslöshets nivå så slutade fan inte tankarna att mala ändå. Mina hetsätningar, som brukar hjälpa en del (för stunden dock, jag VET!), hjälpte inte heller. Visste inte fan var jag skulle ta vägen eller till vem jag kunde/ville prata med..
Jag vet att jag har skrivit det förut men jag upprepar: 2009 var inte mitt år, det var nog det olyckligaste året hittills i mitt vuxna liv.
Mitt 2010 har inte riktigt börjat som jag har velat till 100% men jag tror att det kommer att lösa sig och jag VET att jag kommer att ha det bättre i år oavsett vad som än kommer att hända. Det har ju börjat SÅ jävla mycket bättre än 2009. Och för det är jag så jävla tacksam. Nu är det lite småjusteringar som ska göras och sen kommer det bli bra och jag kommer att finna lugn & ro till slut..
Over and out..
Jag vet ju vilka känslor jag hade när jag skrev vissa av inläggen. Och när jag läste dom nu så fick jag samma känsla i kroppen som jag hade DÅ när jag skrev inlägget. Och jag har gråtit över vissa av inläggen precis som då.
Ex: mammas kämpande mot cancern, mitt hopp & min förtvivlan angående henne. Och som vi alla vet så blev det inget lyckligt slut. Saknar henne så in i helvete mycket, det känns så jävla tomt. Inte ha nån som ringer tidigt på morgonen för att höra om jag kom hem ordentligt när jag jobbat sent. Eller bara nån som ringer till mig och säger att jag BARA måste sätta på den eller den tv-kanalen. Eller bara att ha en mamma.. När hon levde kändes det inte heller lika hårt att inte ha en pappa men nu har jag inte nån förälder alls.
Eller perioden i somras när jag mådde så jävla dåligt och önskade att allt vore så satans annorlunda, mina tankar som bara vägrade att ta paus. Även när jag söp till, till en medvetslöshets nivå så slutade fan inte tankarna att mala ändå. Mina hetsätningar, som brukar hjälpa en del (för stunden dock, jag VET!), hjälpte inte heller. Visste inte fan var jag skulle ta vägen eller till vem jag kunde/ville prata med..
Jag vet att jag har skrivit det förut men jag upprepar: 2009 var inte mitt år, det var nog det olyckligaste året hittills i mitt vuxna liv.
Mitt 2010 har inte riktigt börjat som jag har velat till 100% men jag tror att det kommer att lösa sig och jag VET att jag kommer att ha det bättre i år oavsett vad som än kommer att hända. Det har ju börjat SÅ jävla mycket bättre än 2009. Och för det är jag så jävla tacksam. Nu är det lite småjusteringar som ska göras och sen kommer det bli bra och jag kommer att finna lugn & ro till slut..
Over and out..
Kommentarer
Trackback
