Därför ska man ha hund! LÄS! :)
Hur uppfostrar man egentligen sitt barn till att bli självsäkert och tryggt – utan att det för den skull blir ett bortskämt rövhål?
Mitt tips är: skaffa en jäkligt stor, jäkligt jobbig jycke.
Köp hunden som valp när barnet är nyfött och låt dem sedan växa upp ihop. Det är så klart asjobbigt för er som föräldrar men bra, tror jag, för barnet. Hunden kommer nämligen göra allt det som skapade så rejäla karaktärer förr i tiden men som vi moderna föräldrar inte längre har mage och hjärta till.
Den kommer försöka jävlas med ungen och vilja sno dess mat, förstöra dess leksaker och försöka sätta sig på henne eller honom (bokstavligen). För att inte köras över helt kommer då barnet tvingas lära sig att stå upp för sig själv och på så sätt få street-smartsen hos ett barnhemsbarn i en Dickensroman medan hon samtidigt får kärleken och omtanken från sina curlande föräldrar.
Jag ser dagligen vilken effekt vår stora jobbiga hund har på min tvååriga dotter. På grund av hans störiga stil har hon blivit både bestämd och aktsam om sina saker. Hon har stark integritet och till och med utvecklats till något av en lekplatsplit. Häromdagen såg jag hur hon hyschade ett barn som pratade lite för högt och sedan stoppade ett annat som sprang omkring på klätterställningarna genom att ropa ”nänänänäna” och hutta med fingret.
Ibland kan jag komma på henne med att stå helt stilla med händerna knutna i sidan och spana över lekplatsen efter barn som missköter sig. Som en halvmeter hög Robocop i rosa Hello Kitty-Crocs.
Det är urgulligt.
Och efter tretton, fjorton år kommer hunden ofrånkomligen dö och då lär barnet vara precis lagom gammalt för att få en lektion om livets förgänglighet och alltings allmänna jävlighet. Perfekt!
