AbsolutMiffo

Jag är skitmätt.

Åkte hemifrån utan min plånbok så kunde inte handla mat och äta på jobbet. Hureka, vilken schysst kväll. (Skulle inte hinna hem på rasten heller.) :(

Sen när jag gräver runt i handväskan så är ju faktiskt plånboken där, så när jag slutade kvart över ett så var det att köra 300 km/tim till närmaste McDonalds. :) Hade inte ätit sen kl 12 på dagen. Länge sen jag var SÅ hungrig och tyvärr blev det ju att man köpte för mycket mat som man bara var "tvungen" att dra i sig.

Ja, ja skitsamma, nästa måltid kommer att bli bättre. :)

Jaha, vad har ni små tvära stycken gjort i kväll då? Och vad är ni för töntar som sover nu? För fan, jag är ju här..VAKNA!

Nej, nu ska jag ta och stoppa biljardbollar i en strumpa och sen sätta mig bakom en buske iförd krokodildräkt och invänta nån läckerbit i blåställ, dra strumpan i huvdet på honom och sen släpa hem han.... *nekrofil light - knullar medvetslösa*



Adios..

Mammas prover såg bra ut, tumören krymper som den ska, hon har gått upp 10,3 kg sen i maj, varit helt rökfri sen 22 maj och på torsdag ska de operera in en injektionsport i armen inför nästa tredagars-behandling med cellgifter nästa vecka. Så det går åt rätt håll och jag är så tacksam för det.

Hennes KOHL går det inte att göra nått åt men hennes lungkapacitet går inte käpprätt neråt längre utan har planat ut på grund av att hon slutat röka. Och det kommer inte att gå lika snabbt att bli sämre av det som det var innan rökningen. Och det är positivt. Och vad jag har hört så är KOHL bland det värsta man kan drabbas av och dö av. Faan..

Och fan vad söt hon såg ut när hon typ grävde hål i Pressbyråns smågodis-burkar för att ha godis till i kväll om hon blir röksugen. Och inte att förglömma de små påsarna med ostbågarna, grillchipsen, baguetten med köttbullar och rödbetssallad och ostfrallan. :) Min mamma - frosseri-monstret..:)

Nej, nu ska jag vika pappersplan av HELA "Biltema"-katalogen och sen dricka en kopp kaustiksoda, bara för att det kittlar ganska lagom skönt på tungan..

Adios..

Min mamma är sjuk. Hon har småcellig lungcancer, det vill säga obotlig lungcancer, som gör att hon kommer att dö. Visserligen ska vi alla dö så småningom men hon kommer att dö för tidigt. Hon mår helt okej just nu men det kan ändras snabbt och tumören kan växa från den ena veckan till den andra. Hon har gått upp i vikt, slutat röka och är generellt mycket starkare trots cellgiftsbehandling. Men jag vet allvarligt inte hur jag ska känna. Är ju såklart glad över att hon lever men det ligger som nån sorts skugga över det med eftersom jag vet att hon kanske inte lever till nästa år om det vill sig väldigt illa. Det är mycket blandade känslor och jävligt mycket tårar när jag är ensam.

Det har varit asjobbiga känslor sen i maj när jag fick åka upp tidigt en lördagmorgon till sjukhuset för att få berättat för mig att det var lungcancer hon hade. Vi hade ju misstänkt att det var det hon hade MEN att få det bekräftat var ändå en stor chock. Ni vet när man tänker: "Det händer inte mig eller oss". Men i det här fallet så var det just det som hände. Att hon skulle tappa håret visste jag ju men det är en chock varje gång jag hälsar på henne ändå, då blir sjukdomen så påtaglig och hon ser så sårbar ut och jag kan inte hjälpa att jag känner mig sorgsen. Kan känna mig hur stark som helst i hennes sällskap men när jag kommer hem så känner jag mig ibland väldigt liten och önskar att allt bara kunde vara annorlunda.

I morgon ska jag följa med henne till sjukhuset för att de ska kolla så tumören inte har växt sen förra cellgiftbehandllingen. Kommer att ha svårt att sova i natt, för jag är så jävla skraj att provsvaren inte är tillfredställande för henne.

Men jag håller tummarna och hoppas att det proverna är bra. Jag hejjar på dig, mamma..! :-)

Idag har jobbat, retat mig på människor och i princip bara velat stoppat upp en pet-flaska röven på de mest otrevliga. Kommer att känns helt puckat att börja jobba andra arbetstider nu i veckan. Har ju vant mig att börja tidigt och nu ska jag börja sent. Ja, ja OB-tillägget blir ju desto mer. *tänker positivt*  
Söndagkvällen blev bra i alla fall. Thai-mat och en hundpromenad i Vinterviken. Den som inte varit och gått där missar ett skit-fint ställe.

Det har det blivit lite väl mycket god mat, godis och kanske lite för lite motion den senaste veckan. Så skärpning på det planet annars blir det inget resultat 4 september, då nästa vägning ska ske. Och jag vill ju gärna fixa "Seven-Eleven"-uppdraget. (Ungefär som om jag skulle våga det men drömma om blåställ kan man ju alltid, ofta och jämt..:-)) *dreglar*
Nej, nu ska jag ta och sy i dom där förbannade knapparna i min tröja som jag skulle ha gjort för typ fem år sen.

Knulla en bäver på tvären..

Adios..

P.S
Den kille som kollar på "Trollkarlens hemligheter", tror ni han verkligen är intresserad av tricken eller av de kvinnliga assistenterna? Jag tror jag vet svaret.. Ungefär som: -"Jag läser porrtidningar för artiklarnas skull" Yea Right! ;-)
D:S

..kan var mer sugen på mjuk pepparkaka, mandelkubbar, kokt korv med bröd, Billys Pan Pizza, Cola light, chilinötter, McDonalds, chips med dipp, lakrits, pannkakor med blåbärsylt, ost och kex, princesstårta, spagetti med köttfärssås, kebabsallad, stuvade makaroner med falukorv, leverpastejsmörgås, milkshake, pommes frites doppade i Max orginaldressing, räksmörgås m.m..än jag just nu..

Fan, helvete..
Kokar te och gråter lite i stället.. *dramaqueen* :)